Lambohov
2015-03-07
2015 Mitt liv
som bil i Linköping
De kan skriva ledare de två, Dahlgren och så
Hummenlgrenskan. Husse och matte läser dem nästan dagligen och blir ordentligt upprörda
ibland. Det vet jag för då sitter de och diskuterar medan vi kör. Det är matte
som styr, husse får lugna sig någon månad tills hans öga läkt. Hon har ett
otroligt minne matte, hon kommer ihåg varenda potthål i stan och klarar att
undvika dem. Det värsta jag vet är om vi skall in till centrum. Det måste vi
ibland för att komma till vårdcentral och tandläkare och sånt. För det mesta
får vi irra omkring en bra stund innan vi kan parkera. Husse och matte är båda
handikappade och kan inte gå så långt och de få handikapparkeringar som finns
är oftast upptagna. Matte försökta få en karta från kommunen som visar var
dessa platser finns, men se det fanns bara en gammal.
Jo, det är jag som är bil i familjen. Åtta – nio år gammal
med 12000 mil på nacken, men still going strong. Så länge jag sköter mig och inte kräver kostsamma
reparationer får jag säkert ha jobbet kvar. Fast jag är ju ganska törstig
förståss, men det blir ju alla bilar som tvingas krypköra och ideligen starta
och stanna. Jag är byggd för en ekonomihastighet på ca 80 km/h, då kan jag vara
riktigt snål. Men så kan man inte köra här i stan. Nog om det. Härskarna här i
stan har bestämt att det skall vara besvärligt att vara bil så vi håller oss
borta från centrum, husse och matte och jag. Det gör många av våra bekanta
också. Det mesta finns ju på Tornby, allt samlat och bra parkering.
Det är bäddat för den så kallade ”Doughnut-effekten”. Det
kallas så när en stads centrum armas ut och förslummas, folk och affärer
flyttar ut i periferin där det finns plats för alla. Stänger man för trafiken i
centrum dör affärerna, det finns mänga exempel på det. Dahlgren beskrev detta
på ett föredömligt sätt i torsdagens ledare, det var precis vatten på husses
kvarn. Om alla flyr ut från centrum kommer miljön där att bli jättebra. Inga
människor, inga föroreningar, säger han. Då kan man börja odla ekologiskt på
torget.
Annars är allt sig lik, som det var då vi kom hit för två år
sedan. Parkeringseländet vid US har
inte blivit bättre. Tvärtom, nu står det bilar i kö långt ut på vägarna och
hindrar trafiken då infarten till parkeringen har byggts om till
flaskhals. Undrar hur de kan få
hela sjukhuset att fungera när de inte klarar av parkeringsproblemen. Jag har
skjutsat dit husse många gånger sedan vi kom hit och det är jämnt samma kaos. Södra
entrén vid rusningstid skal vi inte prata om. Några potthål i vägarna är
lagade, nya har kommit till. De djupa spåren i många vägar är kvar så jag kan
fortsätta leka spårvagn. I ”City” skall parkeringsplatser tas bort, till
exempel på Hospitalstorget, det skall visst bli uteservering där. Utvecklingen
går framåt, sägs det.
Undrar
varför vi bilar är så mobbade i Linköping. Alla vill ju ha oss och de flesta
klarar sig inte utan oss, men det är väl politikerna som kohandlat? Några
politiker lär ha sagt att man skall försvåra för bilismen och tvinga folk att
åka buss. Det låter olycksbådande när politiker vill TVINGA folk till något,
det kan inte vara demokratiskt. Husse brukar säga: ”Varje folk har den regering
(de politiker) det förtjänar”. Men vad har jag gjort för att förtjäna detta
öde?
Jadongcha Hyundai
genom Torsten Nielsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar