tisdag 22 september 2015

Liv som bil i Linköping I


2013 Hyundai
Lambohov den 16 april 2013

Härtill var jag nöd och tvungen.
Husse och matte flyttade till stan, de orkade inte med huset på landet längre så det blev lägenhet. Det var bara att hänga med. Man får tydligen inte köra sina egna vägar.
Vägar var det, suck! Här i stan, den kallas Linköping, är det ganska dåligt ställt med vägar. Känns mest som spårbunden trafik. Jag ligger med hjulen i ett par lagom djupa diken så husse behöver inte ratta, jag klarar själv att köra rakt fram. Fast det är trögt att ta sig upp om han vill svänga.
Och så alla dessa förbaskade potthål. Rätt som det är åker man i så det skakar i hela karossen. Puckelpister finns också och en massa chikaner, nästan som F1 banan i Monza.
Fast jag får oftast inte köra mer är 30 km/t, inte 230. Annat var det då vi bodda på landet, där var vägarna skapliga och man slapp bli bromsad var och varannan meter.
Törstig blir man av stadstrafiken. Jag byggdes för en optimal hastighet på 80 – 90 km/t, där klarar jag mig under 0,8 liter milen. Men i stan? Man får ligga och krypa i dammet mellan potthål och cyklister, då går det åt sådär 1,15 liter milen. En ökning på över 40%.
Så kallar de mig miljösvin, men det är med mig som med vanliga grisar, det är omgivningen som gör det. Jag tvingas till något jag inte vill och inte är byggt för.

Sa jag inte det? Jag är bil i familjen, ett äldre lätt handikappat par. Jag är en mellanstor korean med automat, säger de, med 6 – 7 år på nacken; men jag har inte rundat 10 000 mil än. Hoppas husse och matte är förnuftiga och behåller mig ett tag till. Och du, jag har inte en rostfläck fast de inte tvättar mig så ofta, eller kanske just därför?

Matte fick för sig att kratta runt radhuset och beskära buskar. Va´ gör hon sen?  Jo, packar en massa kassar med löv och kvistar i min skuff och åker till tippen en dryg halvmil bort……………… 5 gånger och hon är inte färdig än. Jag hinner aldrig få upp värmen så jag dricker lite extra i kylan. Annat var det på landet, där hade de kompost och jag slapp skiten. Ja, vaf´.
De har inte städat mig än. För övrigt har jag vinterdäcken kvar också fast det är ett par veckor över tiden, men jag kör ju odubbat, husse är ganska förnumstig. Om ett par dagar skall jag få sommardäck och vet ni vad? Mina vinterdäck skall bo på hotell för husse har inte plats med dem. Det är ta mig sjutton inte klokt. Men jag får stå ute i ur och skur för det finns inte garageplatser tillräckligt och bilhotell kan jag bara drömma om.
Samma när vi måste in i stan, ”City” kallas det visst, ingenstans att parkera, så jag får köra omkring och leta. Det kan ta ett tag och jag blir ganska törstig av det för det går ju sakta. Det känns som om vi bilar är oönskade i Linköping, men ändå skall alla ha varsin. Många bilar är mycket större och törstigare än jag, de kallas stadsjeepar och crossovers och liknande. Miljöpolitiker påstås ha sådana, det känns som hyckleri.

Husse hade gjort illa sig så jag fick köra honom till sjukhuset två gånger i veckan i över två månader, US kallas det visst. Där är det kaos vill jag lova. Inte en ledig parkeringsplats så långt ögat når så vi får komma ett par timmar för tidigt och åka omkring och leta. Gissa om jag dricker då, HICK! Vi får inte parkera för långt från ingången då husse och matte inte kan gå så långt. De åker ju till sjukhuset för att de är dåliga. Hade de kunnat gå en kilometer behövde de väl inte komma dit. Inte konstigt att luften är förorenat.

Undrar varför vi bilar är så mobbade i Linköping. Alla vill ju ha oss och de flesta klarar sig inte utan oss, men det är väl politikerna som kohandlat? Några politiker lär ha sagt att man skall försvåra för bilismen och tvinga folk att åka buss. Husse brukar säga: ”Varje folk har den regering (de politiker) det förtjänar”. Men vad har jag gjort för att förtjäna detta öde?

Jadongcha Hyundai  
genom Torsten Nielsen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar